upsidedown
allt är så snurrigt.. och sakta börjar vi kanske acceptera slutet? obeskrivligt jobbigt men ändå på något vis, både på gott och ont.. vem vill se en nära må dåligt? att behöva kämpa för varje ord och rörelse är inte heller ett liv man väljer att få leva.. man vet inte vad man ska säga som tröst, för man orkar knappt tänka på att det här är verkligheten, det här händer här och nu. pappa och jag var på sjukhuset ikväll, det är alltid värst att åka ifrån henne. man tar vara på varje stund. men otroligt nog, mitt i allt det här så finns det faktiskt något roligt att se fram emot.. jag och johan kanske får en toppenfin lägenhet imorgon om ingen annan har hunnit norpa den innan oss! och jag tycker faktiskt att vi förtjänar lite tur nu..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
livet är verkligen inte rättvist vännen, ta hand om dig! <3 hoppas det går bra med lägenheten!
Jag tänker på er! Hemskt att något liknande ska behöva hända.
/Johanna Winberg
Skicka en kommentar