lägesrapport
1. har ätit godis 7 av 7 möjliga dagar på min "nyttiga vecka"
2. är trött på tanter och gubbar som ogillar vår julskinka
3. saknar mina lofsdals-tjejer
4. räknar ned dagarna till januari, ledighet och a-kassa.
5. är så himla glad att josefine och jag har hittat tid igen
6. har blivit skeptisk mot lattes bakpotatis
7. är tacksam att johan står ut med mina up'n'downs <3
8. hatar hyresvärden som inte gav oss lägenheten
9. kan inte släppa att vi inte fick lägenheten
10. väntar fortfarande på att vakna ur denna mardröm

noterat
hur svårt ska det vara att hitta en till fin lägenhet?

blir så less på motgångar

så säg mig vad vi väntar på
idag har jag vart ledig och dagen började kanske inte sådär jättebra.. började med att vi inte fick lägenheten för någon annan var före oss i kön.. kändes helt jävla bedrövligt om jag ska vara ärlig. sen åkte jag till mamma på sjukhuset och satt där i några timmar. hjälpte henne att få i sig lite mat och tvätta sig lite i ansiktet. efter det var tanken att jag och pappa skulle äta lunch men då kom han hade möte på jobbet. så jag gick till stan för att köpa en ny nimue ansiktskräm- som givetvis var slut.

bedrövad gick jag hem och julpyntade min lägenhet, blev ganska fint faktiskt. sen tvättade jag upp all tvätt innan det var dags för en fika med josefine på nya kondis. och där fick jag den briljanta idén att följa med henne till stallet och hälsa och borsta på Cookie. lyste verkligen upp hela dagen, det var så himla mysigt!!!
var ju flera år sen jag ens satte foten i ett stall. och vilka minnen vi har sen stalltiden i björunda :>

nu ska jag strax packa min väska och fara hem till johan.
au revoir

upsidedown
allt är så snurrigt.. och sakta börjar vi kanske acceptera slutet? obeskrivligt jobbigt men ändå på något vis, både på gott och ont.. vem vill se en nära må dåligt? att behöva kämpa för varje ord och rörelse är inte heller ett liv man väljer att få leva.. man vet inte vad man ska säga som tröst, för man orkar knappt tänka på att det här är verkligheten, det här händer här och nu. pappa och jag var på sjukhuset ikväll, det är alltid värst att åka ifrån henne. man tar vara på varje stund. men otroligt nog, mitt i allt det här så finns det faktiskt något roligt att se fram emot.. jag och johan kanske får en toppenfin lägenhet imorgon om ingen annan har hunnit norpa den innan oss! och jag tycker faktiskt att vi förtjänar lite tur nu..

finns det mirakel så är det nog dags nu